Det är bara att bryta ihop...

... och komma igen, antar jag. Brutit ihop har jag redan gjort, flera gånger om. Men efter gårdagens "melt down" kände jag att det funkar inte längre att tro det värsta och bli knäckt varje dag då jag inte ser några omedelbara framsteg. Så jag bestämde mig att ge det en viss tid där jag inte ska älta hur han rör sig, utebliven ridning, det faktum att det inte var såhär jag tänkt att hästägarlivet skulle bli... Inte älta hur fin han har känts eller hur oviss framtiden ser ut.

Nej, efter mycket googlande (vilket delvis är knäckande) har jag läst mig till att framsteg kan dröja 6-10 veckor. Därför har jag bestämt att under de åtta närmaste veckorna kommer jag bara att sända positiva tankar till Bobbo och om Bobbo. Jag ska göra allt jag kan för att hjälpa honom framåt och jag ska tro att det kommer att bli bra.

Idag började dagen riktigt bra med ett hoppfullt samtal med veterinären. Kommer nerven igång är det inte säkert att musklerna drabbas i större utsträckning och då finns förhoppning att han kan bli helt bra. Jag kommer även att försöka med viss massage (kan återkomma om det), lasra honom och börja röra på honom (handlar om att eventuellt ta några steg ute på gårdsplanen eller gå över till annan box). Jag tänker också borsta och pyssla om honom och ge honom all kärlek jag kan.

Idag blev det laserbehandling, promenad över till annan box samt rykt. <3

Framstegen hör i dagsläget mest till allmäntillståndet, piggare blick och normalt beteende gällande foder, vatten och boxbeteende. Det är även minskat motstånd vid rörelse samt så ser ögat bättre ut.

Tur också att en av oss kan fortsätta rida och träna! Ridlekis igår och tur på Fiffi idag. <3

Allmänt, Hästar | |
Upp