Mellan hopp och förtvivlan

Känns verkligen tungt just nu... I lördags när jag skulle hämta in Bobbo hittade jag honom ståendes i hagen skakande, med hängande huvud, med näsblod och ett igensvullet öga. När jag försökte att få honom att gå var det ett enormt motstånd men när han väl tog några steg höll han nästan på att ramla omkull...

Helt klart var att orsaken till han tillstånd var att han gått omkull i hagen.

Efter många turer och många samtal med olika veterinärer har jag nu fått reda på att han fått en smäll på en nerv som går över skulderbladet. Den medför en kraftig rörelsestörning och muskler kan även drabbas. Diagnosen kallas Sweenie och är väldigt ovanlig och prognosen är väldigt osäker. Det finns hästar som blivit fullt återställda (vid akuta trauman, vilket detta är) men det är även många som inte blivit det... Nu ligger hoppet till att hans tillstånd förbättras och att rörelsestörningen går tillbaka. Orsakas hans tillstånd av svullnad och liknande och då finns lite hopp, om jag förstått det hela rätt.

Så nu är det bara att vänta. Och hoppas.

Känns fruktansvärt och jag tycker så synd om Bobbo! Tack och lov är han i ganska gott allmäntillstånd. Har också positivt stöd så när jag tänker det värsta får jag hoppfulla rapporter, så vi har inte gett upp hoppet! 💕

Lite sol mellan träden får representera dagens inlägg. Bilden är tagen när jag och Adrian var ute och plockade (och åt!!) blåbär. Det gäller att skingra tankarna lite.

Allmänt, Hästar | |
Upp