Bobbo
Efter den ofrivilliga vilan som blev då jag hade lunginflammation så börjar vi nu komma igång igen. Faktum är att vi är nog mer igång än vi har varit på 1,5 år.
Äntligen har vi kommit till det läget att galopp är ett naturligt inslag vid varje ridpass. Än så länge är det inga monsterpass vi kör men vi ökar på galoppmängden med jämna mellanrum. I traven ökar vi också på både svårighet, uthållighet och krav.
Det börjar ge resultat! Faktum är att han börjar kännas starkare, vilket är en väldigt angenäm känsla! Han har också hållit sig mer på mattan de senaste passen. Härom veckan slängde han av mig men den senaste veckan har han tagit ut sin
energi genom arbete (mestadels i vilket fall...).
Nu hoppas jag att det fortsätter såhär. Jag ger det tid, en del skulle säkert säga att jag har gett för mycket tid. Men att öka på innan han har känts redo har inte varit ett alternativ för mig. Det har varit ridpass tidigare som gjort att jag känt att
det inte varit läge att öka på och den känslan har jag litat på. Hans muskler har ju även varit förtvinade och att köra på då, även om han känts ok, har inte heller varit på kartan. När han har kommit såhär långt måste han få en ärlig chans att komma
tillbaka.
Han har ännu inte fått tillbaka alla muskler och jag känner ibland en liten rörelsestörning. Med styrka känns denna dock mindre och vid många (allt fler) pass så känns den inte alls. Så min förhoppning är ändå att han ska bli en fullt fungerande
häst. Jag har även en förhoppning om att han ska få tillbaka mer av sina muskler då det syns en tydlig förbättring. Vi fortsätter att tålmodigt jobba på och hoppas på det bästa.
