Bobbo
Igår red jag återigen på Bobbo. Ca 15 minuters skritt. Tanken är att skritta uppsuttet 3-4 dagar/vecka och allteftersom öka på mängden. Håll tummarna!
Trots att vi bara skrittar och trots att han ser väldigt skum ut uppifrån (muskelförtviningen som gör det) så känns det relativt normalt. Får ganska fin känsla däruppe och påminns om varför jag köpte honom.
Bobbo, eller Boxter B som han heter, har ren hoppstam. Camaro M - Irco Marco. Dessutom är han liten. Han har ganska bra skritt och galopp men traven är egentligen inte så mycket att hurra för. Då kanske ni undrar varför jag som dressyrryttare köpte honom när jag äntligen bestämde mig för att bli hästägare igen? Det kan jag berätta...
Under årens lopp har jag ridit en hel del hästar. De allra flesta med dressyrstam och flera har rört sig riktigt bra och varit riktigt fina dressyrhästar. Men. De allra flesta hästar har ju sina sämre sidor. En del blir lätt spända. Andra har svårt för någon rörelse. Och så vidare. Bobbo började jag rida när han var 5-6 år och under den tiden som jag ridit honom har det varit roligt VARJE pass. Alltid positiv, framåt, arbetsvillig och ridbar. Dessutom trevlig och positiv att ha med sig på tävling. När jag bestämde mig för att köpa honom var det inte för hans gångarter utan för hans ridbarhet och härliga attityd. Jag ville verkligen fortsätta att utveckla honom så långt det var möjligt. Rörelserna hade han fixat galant, gångarterna hade inte räckt till men vi skulle ha fantastiskt roligt tillsammans, det var jag säker på.
Nu hoppas jag såklart att detta fortfarande kommer att bli verklighet. Lite hopp får jag såklart när jag sitter på honom men det är en lång bit kvar. Jag passar ändå på att ha kul och jag är glad varje dag som jag kommer till stallet och får se min pärla!
